Gorkoskij Avtomobilnyj Zavod

Redan på tsartiden hade Ryssland en liten bilindustri men efter första världskriget och statskuppen 1917 fanns inte mycket kvar. Russko-Baltijskij Vagonnyj Zavod (Rysk-Baltiska Vagnfabriken) leverade några bilar 1918 men sedan var det stopp.

I Moskva började 1917 lastbilsfabriken AMO att sätta samman importerade Fiat-lastbilar men kontraktet sades upp 1919. Därefter följde en tid av sovjetisk retorik där man påstod sig vara på gång att bygga upp världens största bilindustri.

Detta var bara propaganda och någon tillverkning kom inte igång förrän 1924 när AMO lyckades ta fram några kopior på de lastbilar man tidigare hade satt samman. Några personbilar kom egentligen inte förrän 1927 när en kopia av 1923 års Tatra Typ 11 presenterades som NAMI-1. Under åren 1927-1930 byggdes endast 369 NAMI-1 i Moskva.

1929 tecknades Sovjet ett avtal med Ford om att köpa 72 000 Ford A-personbilar och Ford AA-lastbilar på fyra år, som skulle sättas samman i två nya fabriker i Moskva och Nizjnij Novgorod. Så många blev det inte, men 28 351 fordon hade monterats 1933, varav ca 25 procent var personbilar. Enligt avtalet fick man även hjälp med att bygga en ny bilfabrik.

Den förlades skickligt på ett sankt område 13 kilometer utanför Nizjnij Novgorod, där alla invånarna i den lilla byn Monastyrka tvingades bort för att ge plats åt en enorm fabrik och en ny stad för 25 000 invånare. Fabriken fick namnet Nizjegorodskij Avtomobilnyj Zavod (Nizjnij Novgorod's bilfabrik) eller NAZ.

I början av 1932 började man till slut att producera lastbilar. Under året bytte staden namn till Gorkij och följaktligen bytte fabriken namn till Gorkoskij Avtomobilnyj Zavod eller GAZ, och i slutet på året började de första personbilarna med namnet GAZ att produceras.

GAZ-A som var en kopia på Ford A byggdes i 41 917 ex till 1936, då GAZ-M1 presenterades. GAZ-M1 var i princip en kopia av Ford 1933 Fordor Sedan, förutom grillen och fjädringen. Med endast 50 hk ansågs den tunga GAZ-M1 var lite klen och man kopierade en Chrysler-sexa och placerade i den nya modellen GAZ-11-40 som var en phaeton. En täckt version kallades GAZ-11-73, och nu hade bilen fått ett eget utseende med nya stötfångare och ny front.

Direkt efter andra världskriget presenterades GAZ-M20 'Pobeda' (seger) som faktiskt inte hade mycket gemensamt med trettiotalsfordarna, utan var konstruerad av den ryske ingenjören Andreij A Lippart. Produktionen av GAZ-M20 var dock begränsad så produktionen av GAZ-M1 och GAZ-11-73 fortsatte till 1948.

Efter tio års produktion var det dags att ersätta Pobedan, och 1955 presenterade Lippart GAZ-M21 'Volga'. Utseendet påminde lite om Buick och det blev en rysk succe. Volgan hade en fyra på 65 hk som växte till 85 hk innan modellen lades ner 1970. Den fanns i tre olika serier som gjordes mellan 1956-58, 1958-62 och 1962-70, och den exporterades faktiskt utomlands. 1962 introducerades även kombin GAZ-M22, och totalt byggdes 638 875 M21/M22.

källa: Classic Motor Magazin