Epoken med amerikanska muskelbilar anses ofta vara från 1964 till 1971, men i denna sammanställning finns det modeller från 1961 till 1974.
Det fanns även amerikanska "muskelbilar" innan 1960-talet. Man kan gå tillbaka till 1920-talets Stutz Bearcat och 1930-talets Duesenberg SSJ. Oldsmobile skapade en "muskelbil" 1949 när man placerade sin nya OHV Rocket V8 i ett kortare och lättare chassi. Även 1957 års Chevy med bränsleinsprutning och Ford Thunderbird med kompressorladdning kan ses som muskelbilar.
Förutsättningen för 1960-talets muskelbilar var introduktionen av erans big-block V8 motorer, konstruerade för att klara av den rejäla massan i fullstora bilar. När den placerades i en mindre och lättare mellanstor bil, som tex Pontiac Tempest, Chevrolet Chevelle, Dodge Polara och Ford Fairlane, som började bli alltmer populära i USA, skapades definitionen av en muskelbil.
Man brukar anse att det var Pontiac GTO som startade vågen med muskelbilar 1964. Initiativet kom från John DeLorean, tillsammans med marknadsföraren Jim Wangers, som såg potentialen i att flytta en 389 motor från de fullstora bilarna in i en lättare mellanstor Tempest LeMans. Namnet GTO, inspirerat från den glamorösa Ferrari GTO, hjälpte till att ge Pontiac en snabbare och mer ungdomlig image.
Detta koncept återanvändes till ännu lättare bilar som tex Corvette, som fick en big-block V8 i mitten av 1965 års modellår. I början av 1960-talet kompletterades de mellanstora sedanerna med sportiga modeller som var ännu lättare, "pony cars", först ut var Ford Mustang och Plymouth Barracuda. Inför 1967 fick Ford Mustang en big-block 390 V8. Chevrolet Camaro, som introducerades 1967, hade redan i sitt första modellår en big-block 396 som tillval.
Som du ser i sammanställningen blev till slut i stort sett alla modeller inblandade i hästkraftskriget: fullstora modeller, mellanstora modeller, kompakta modeller, pony cars, sportmodeller, till och med pickuper.
Samtidigt pumpades antalet hästkrafter upp även i small-block motorerna så att de också kvalificerade sig som muskelbilsmotorer, speciellt i kompakta modeller. Ett exempel är när Chevrolet placerade en L79 small-block V8 i en 1966 Nova med SS utrustning. En uppseendeväckande kompakt modell var tex AMC Hornet SC/360, med breda stripes.
Allt eftersom muskelbilskriget fortsatte blev kosmetika en allt viktigare komponent bland muskelbilarna. Det kunde vara stripes, bakvingar, ram-air scoops, bredare däck, designade fälgar, plastdetaljer, svarta motorhuvar, synliga huvlås, och självklart, dekaler och beteckningar.
Muskelbilarnas era tog slut abrupt när myndigheterna införde tuffa utsläppsregler i början på 1970-talet samtidigt som bensinen blev oblyad med lägre oktantal. Ford hade till exempel utvecklat en 429 big-block V8 som erbjöds som Super Cobra Jet i Mustang 1971, men fick lägga ner hela programmet 1972. Chevrolet klamrade sig fast lite längre med sin 454, precis som Pontiac med sin 455, som med sin Super Duty Trans Am 1973 och 1974 blev erans sista muskelbilar.